Andelskatten Dexter

För några år sedan tog våra gamla kattdamer Mia och Kepsen slut, 16 och 12 år gamla. Det blev ingen ny katt  på direkten och ibland känns det lite bekvämt att inte ha så många djurslag att ta hand om. Men det är något visst med katter, så när min gamla pappa började antyda att det vore trevligt med en liten kisse, kunde jag inte hejda mig längre. Har väntat på den ultimata katten: Vuxen kastrerad hankatt, röd, korthårig, stor innekatt, lugn, tillgiven och hundvan. Trägen vinner och hips vips hade han hittat oss på Blocket.

Han heter Dexter och är sååååå fiiiiin. Coolare än coolast, fann sig snabbt tillrätta med hundarna, missar aldrig lådan och rör sig som en kung....kattkung, inte svensk kung.

Plötsligt har vi påmints om varför man har katt: tunna, vackra hårstrån i smöret, kattassar på tangenterna så att datorn överraskar med precis vad som helst, smygande steg och tjurrusningar på nätterna, gissa ljudet - vad var det som ramlade i golvet, katt liggande på morgontidningen, så man slipper läsa eländet. Listan kan göras lång.

Nu återstår bara ett moment, att skjutsa katten till pappa. Hur svårt blev inte det?