Ni har säkert också läst om den rottweilerbitna 5-åriga flickan i Umeå. Det sliter i hjärtat vid tanken på att bända sitt barns huvud ur käftarna på en rottweiler. Har man gosat med en rottweilers vackra skalle, så vet man vilka muskler de käkarna är fästa vid. Usch, vad otäckt!
I dagens Västerbottens-Kuriren kan man läsa en intervju med hundens ägare där denne berättar att den 6-årige hunden kom till dem för ett halvår sedan via Djurskyddet. Enligt ägaren får de inte omplacera eller avliva hunden utan att först kontakta Djurskyddet. När de kontaktade Djurskyddet för att lämna tillbaka hunden, fick de rådet att kontakta djurpsykolog eller liknande.
Jag har förstås inte hela bilden av vad som har hänt. Men ifall man har krav på den nya ägaren att den inte själv får omplacera eller avliva hunden, måste man ha vidöppna dörrar och ta tillbaka hunden när de så önskar. I annat fall blir denne fast i en gisslansituation, helt orimligt.
Jag lider med flickan, flickans familj och hundens ägare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar